Nässlorna blomma av Harry Martinsson (vinterns klassiker)

Nässlorna blomma

Harry Martinsons bok från 1935 är en självbiografisk skildring av att leva som sockenbarn i Blekinge under 1900-talets första år. Martinson ser på omgivningen genom barnets ögon; han är förebrående, oförstående, lillgammal och barnslig. Precis som i hans andra texter visar han på en stor stilistisk säkerhet i användadet av språket.

Handling

Huvudpersonen i “Nässlorna blomma” är Martin, det yngsta barnet i en syskonskara om åtta barn. Hans far dör tidigt, så även hans älsklingsyster – hon som har sett honom och hans person. Mamman väljer att lämna det mörka, smutsiga bonde-Sverige och emigrerar til (som Martin säger) “Karlifornien”. På väg mot de mytomspunna stränderna, det andra livet lämnar hon sina kvarvarande sju barn i Blekinge. Barnen auktioneras ut som sockenbarn, utlämnas till människor som kan behandla dem som de vill.

Sverige förändras, någonstans håller man på att lämna det gamla bondesamhället och forma ett “folkhem”. martin står mittemellan gammal vidskeplighet och upprensning – det är förändringar på gång. Naturen är platsen där Martin känner sig trygg, han söker sig dit, insekterna, gräset är hans bundsförvanter.Tiden är en brytningspunkt både för Sverige och för Martin. Författaren och Martin bollas mot varandra; den vuxne förbannar barnets självömkan och förstår samtidigt varför den finns där. Vart tar man vägen om man inte har ett riktigt hem att återvända till? Martin försöker bli som “de andra”, men ställer sig i sin osäkerhet alltid vid sidan av. Av sina förmyndare betraktas han som märklig, inbunden i sig själv. Han saknar sin döda syster, och förbannar sin mor som kunnat lämna honom vind för våg. “Karlifonien” är platsen dit han längtar, det är i drömmen men modern blir mer och mer avlägsen.

Berättarkonst

Harry martinsons berättarkonst är makalös, han är utan tvekan en av de största författarna i svensk (och även internationell) litteraturhistoria. “Nässlorna blomma” är enormt vackert skriven. Språket är talande, poetiskt, magiskt. Vem kan mer skildra naturen som Martinson! Persongalleriet, barnets persongalleri, är utmejslat: miljöerna lever, tankarna får liv. Spelet mellan Martin och författaren (inom författaren), är mycket intressant. Den vuxne Harry ifrågasätter sig själv som barn, och Martin ifrågasätter de vuxna.

Martinsons språk är eget, och skulle komma att följa honom genom hela hans författarskap.

Motiv och tema

Om Martins upplevelser ligger i förgrunden, så är historien om folkhemmet kulissen. Konflikten mellan det vidskepliga och rationella i Sverige, avspeglar sig i Martin. “Nässlorna blomma” är en sökande bok; Martin söker efter sig själv, efter den ömhet som han aldrig fått (eller sett hos sin syster, men förlorat). Han vill rymma, från både världen och sig själv. Vägen och naturen är tryggheten; där finns hans riktiga hem. För det kan han, både Martin och Martinson, känna kärlek. Han vill vandra, upptäcka och finna sig själv på vägen.

Harry Martinson var en vagabond; han (Martin) rymde till sjöss och var luffaren som plötsligt befannsig i den fina salonger på Svenska Akademins 15:e stol.