Allmänt; igen

Jag läste på Simons blogg om allas vårt favoritämne generationsromaner. Hans kommentar “generationsromaner: 4″ var ganska träffande tyckte jag, även om kommentaren endast bestod av två meningar. Kanske borde jag citera:

“Vadå, typiska generationsromaner? Alla människor är väl ett barn av sin tid, inklusive författare?”

Ja! Själva ordet generationsroman gör mig konfunderad. Min mamma kommenterade temat med “Vadå, alla böcker skrivs ju i sin generation. Även deckare är färgade av sin tid.” Hur förklarar jag då vad jag menar? Generationsromanen kanske inte borde kallas generationsroman längre. Generationsromanen som sådan beskriver visserligen sin generation, men någonstans är de ju inte bundna till sin tid, utan mer till unga människor i allmänhet. Ungdomsbok eller uppväxtskildring är också helt fel ord. Några förslag?

Simon hade även en annan poäng på bloggen; man ska nog inte (som kritiker) vara för ivrig med att utnämna en bok till generationsroman ( även om författaren är ung och svår). Låt generationen välja! Kanske hade vi då också ökat bredden bland generationsromanerna (och inte bara hängt upp oss på Lundell). Vi I generationen är olika och skulle säkert ha behållning av olika litteratur.